Varför?

Vill dela med mig av en reflektion. Nu har ju jag precis tagit första steget mot att realisera drömmen om ett friare liv. Det som vi jobbat hårt och målmedvetet för. Och som känns så självklart för oss. Och jag tror att de allra flesta upplever att livet snurrar lite för snabbt och att det är skönt med ledighet. Ändå är jag lite förvånad över reaktionerna jag har mött.

När jag har berättat för kollegor att jag ska gå ner i arbetstid har de allra flesta sagt samma sak. Varför? Så lite ifrågasättande. Får verkligen intrycket att jag gör något som de flesta inte förstår. Jag bryter normen här om att man ska jobba mycket och hårt och bara sträva framåt och tänka karriär och utveckling etc etc. Så att jobba mindre går liksom inte att förstå. Hur tänker hon? Och är helt säker på att ingen menar illa här, det är bara att de verkligen inte funderat i de här banorna, som att det här alternativet inte existerar.

Jag tänker att det jag gör är det som de allra flesta vill inerst inne, men de är så fast i "hur det ska vara". Jag bryr mig fortfarande mycket om mitt jobb. Jag har verkligen inte gett upp det på något sätt. Ibland bryr jag mig nog nästan lite för mycket. Men tänker att jag kan ju bry mig om jobbet lite färre dagar i veckan. Tycker inte det finns någon motsättning där. Det här kanske beror lite på vilken sorts jobb man har vilken reaktion man får. Ska bli spännande att se hur reaktionerna blir när min man går ner i arbetstid. Tror kanske inte att hans kollegor kommer att reagera på samma sätt.

Men förutom de lite ljumma reaktionerna på mitt val att köpa ledig tid, har jag uppmärksammat något annat den senaste tiden. För jag har kollegor som har gjort andra sorters investeringar nyligen. Det har köpts sommarhus, elbilar och anlitats hantverkare för att göra dyra renoveringar. Och det känns som att folk nästan står i kö för att gratulera. "Åh vad roligt!" "Kul, grattis!" Medan jag tänker för mig själv att de bara cementerar ekorrhjulet ännu mer. De skaffar sig mer utgifter, belånar sig högre - och de som redan jobbar hårt måste jobba ännu hårdare för att ha råd att finansiera det allt dyrare livet de har skapat. Backar man ut lite och tittar på detta så är det ju vansinningt. Jag känner lite att det är som att jag har fått en sorts glasögon som får mig att se verkligheten som den är, medan de flesta inte gör det. De är som blinda för hur de agerar och hur det påverkar deras liv. Jag är så glad att jag ser klart i alla fall. Kanske kan jag hjälpa till att öppna ögonen för fler - genom att visa att man kan välja en annan väg.