Det där med FIRE...

Alltså vår sparresa har verkligen varit inspirerad av FIRE - Financial Independance Retire Early. Rörelsen där en period av stort sparande och investeringar gör att man bygger upp ett kapital som möjliggör att man kan sluta jobba tidigare än normal pensionsålder och leva på avkastningen av kapitalet. Och samtitidgt som man fokuserar på att skaffa sig en passiv inkomst från kapital så fokuserar man också på vilka omkostnader man har - för ju lägre omkostnader desto mindre kapital behöver man bygga upp för att täcka kostnaderna, utan en inkomst från ett vanligt jobb. Och vi har jobbat både med att skapa den passiva inkomsten, men vi har också jobbat med utgifterna. Och även om vi aldrig varit några personer som har varit slösaktiga på något sätt, så har vi ändå börjat tänka lite annorlunda. Vi är tydliga med våra prioriteringar, och lägger pengar på det som vi definierat som viktigt. Men vi väljer bort en massa andra saker - och ofta sånt som de flesta lägger mycket pengar på - och det kräver ju att våga gå lite mot strömmen, och inte bara göra som alla andra.

Iaf, inspirationen från FIRE har definitivt funnits, men ingen av oss har varit speciellt lockad av att sluta jobba. Vi gillar att jobba, och allt som kommer med att ha ett jobb som att vara i ett sammanhang, ha en uppgift och inte minst allt det trevligt sociala. Däremot så känns ju livet minst sagt intensivt, och jag har inte sällan känslan att jag på måndag morgon tar ett djupt andetag, och så håller jag andan och bara kör, tills det blir fredag eftermiddag och jag kan äntligen andas ut. Och så får man en kort andhämtningspaus under helgen och snart är det dags igen. Så att lägga pengar på att jobba mindre, och få bättre balans i livet har varit vad vi strävat efter. Och nu har jag gått ner i arbetstid och det känns helt fantastiskt. Det är ett av de bästa belsuten jag tagit i mitt liv.

Men...

Nu har vi byggt upp ett betydande kapital, och förändringar i livet är möjliga. Och även om jag inte tror att vi skulle kunna sluta jobba helt båda två ännu (vi har fortfarande två tonårsbarn hemma och våra kostnader är därefter - inom några år kommer våra kostnader att gå ner drastiskt och då kommer situationen att vara en helt annan) så är det som att vetskapen att jag snart skulle kunna sluta jobba. Eller att sluta på mitt ganska krävande jobb med höga prestationskrav, och göra något helt annat mer glädjefyllt, så framstår det helt plötlsigt som mer lockande än vad det gjort tidigare. Det är som att vårt kapital påverkar min inställning till saker. Och känslan att man bara lever en gång och att det gäller att ta vara på det livet - och varför då inte prova olika saker att sysselsätta sig med under det livet - börjar växa sig allt starkare. Kommer inte att göra något förhastat här, men det här är tankar som snurrar mycket i mitt huvud. Och jag tänker, att det här kommer nog snart att klarna. Vad vill vi göra med resten av vårt liv? Spännande bara att ha möjlighet att tänka att alternativet att byta bana faktiskt finns!