Fru FIRA

För ett tag sedan dök en artikel upp i mitt sociala medier -flöde som tog upp frågan när man räknas som rik. Eller det finns naturligtvis inget facit på det, men när människor anser att man är rik. Det var Fundler sm hade undersökt detta genom att fråga 1000 svenskar vid vilken summa de anser att man är rik.  Var tredje svensk menade då att man klassas som ekonomisk rik vid 1,5 miljoner kronor. De allra flesta anser dock att det krävs ett kapital på 5 miljoner kronor för att ha uppnått ekonomisk rikedom. Kvinor var lite "snällare" i sin bedömning, medan män generellt tyckte att det behövdes en högre summa. Äldre presoner krävde inte heller lika mycket för att anse att man är rik. De yngre männen ställde högst krav.  Enligt en liknande undersökning som Placera gjort framkom också att de  som har allra högst krav på vad som definierar en ekonomiskt rik person var företagsledare och kapitalister. För att de ska kalla dig rik måste du ha 50-200 miljoner kronor på banken. Det ...

För en dryg vecka sedan firade vi vår äldsta sons 18-årsdag. Känns stort, han är myndig nu. Och tar liksom de första stegen in i vuxenvärlden. Så stolt över den fina unga vuxna kille han blivit! Och det är uppenbart att det är en del saker som ändras nu när han är myndig. Det har kommit många brev den senaste tiden som gör tydligt att vi inte längre styr över allting. Konton i banken ska göras om från "barnkonton" till vuxenvarianten, studiebidraget betalas ut till honom direkt och inte till oss, brev om mönstring, skolan som inte längre får dela information om hans studiereultat med oss om han inte ger dem tillåtelse etc. Det är också så att de pengar vi sparat och investerat till honom nu är under hans egen kontroll. En fin 18-årspresent, lite stolt över det också. Vi kommer naturligtvis fortsätta att stötta honom så att han kan ta hand om portföljen på bästa sätt. Men också roligt för honom att känna att det nu på riktigt är hans. Och man märker att han har ett stort intre...

Åt m in frukost framför Nyhetsmorgon i morse. Där pratade de om en studie som Riksidrottsförbundet gjort vad gäller kostnader för barns idrottande. Det har bl ivit dubbelt så dyrt de senaste 20 åren och kostar idag i snitt 9 400 kr per år.   K ostnaden skiljer mycket både inom respektive idrott och mellan idrotterna som studerats. Det är ett spann på 5 000-25 000 kronor per år mellan lägsta och högsta snittkostnaden per idrott. Oroande tycker de naturligtvis, då det kan stänga ute många barn från idrottandet. Läser man rapporten så visar siffrorna i undersökningen  att det är dubbelt så dyrt att ha barn i åldern 15–18 år i idrott jämfört med barn 7–10 år. Många idrotter har låga instegskostnader men blir med åren kostsamma för föräldrarna. Här menar vissa föräldrar att de upplever sig inlåsta i dyra idrotter, då de inte vill att barnen ska sluta på grund av kostnader. För oss utgör kostnader för våra barns idrottande en betydande utgiftspost. Jag har faktiskt inte rä...

Förutom att vi sparar till oss själva, så sparar vi också till våra barn. Nu börjar det bli rätt länge sedan och det är inte helt lätt att komma ihåg exakt hur det började. Men jag tror att vi hade pratat ihop oss om det innan första sonen föddes, och att vi bestämde att vi skulle spara barnbidraget. Och det har vi gjort sedan dess, och för den äldste är det nu studiebidraget som sparas. På den här tiden fanns inte ISK. Inte heller när andra sonen föddes. Och vi var inte heller lika insatta då som vi är nu. Och det var inte lika lätt att ha koll. Det här var ju typ innan smartphones (iaf att vi hade...) och ekonomipoddar. Så vi gjorde så gott vi kunde.  Vi startade en varsin aktiedepå till sönerna när de föddes. Där satte vi in deras barnbidrag och investerade i aktier, framförallt investmentbolag. Depåerna öppnade vi i sönernas egna namn. Efter att ISK introducerades så öppnade vi även sådana konton åt dem. Och vi har flyttat det mesta  till deras ISK nu, och mycket deklarera...

Senaste tiden har jag funderat en del på det där med status och statussymboler. Och hur vi bedömer varandra med hjälp av sånt vi ser, och sorterar in människor i fack. Har kanske upptäckt om mig själv att jag inte är så opåverkad av statussymboler som jag trott. Över lag skulle jag nog säga att jag är väldigt ointresserad av statussymboler och vad andra tycker och tänker om mig. Jag har alltid gått min egen väg i livet och inte brytt mig speciellt mycket om vad andra gjort eller tyckt och tänkt. Det räcker att jag vet själv vad min "status" är, och jag kan nog nästan tycka att det är lite roligt när människor inte får ihop mig/oss - vi är liksom svårbedömda, faller inte riktigt in i mallen.  Vi bor i ett helt ok område, men inte det mest fancy heller. Vi har en hyfsat fin bil - men bara EN bil och ingen superlyxig bil. Dessutom cyklar jag mest överallt och skulle helst vara utan bil... Jag tycker om att klä mig fint men är helt ointresserad av märken. Tycker bara att det är o...

Godmorgon! Fredagsledig och sovmorgon. Långfrukost framför tv'n och sen är planen att gå till gymmet. Älskar de här extralediga dagarna. Vanliga vardagar har jag väldigt tidiga morgnar och jag går bara upp, klär på mig och cyklar till jobbet. Där äter jag min frukost, preppad dagen innan, oftast framför datorn. Så det blir stor kontrast till lediga dagar när jag kan få ta det mycket lugnare. Och oftast blir det då frukost framför Nyhetsmorgon. Idag hade passande nog Nyhetsmorgon ett inslag om ekonomi och relationer. En psykolog och en sparkeonom som diskuterade ämnet.  Pengar är en väldigt vanlig orsak till konflikter i relationer. Ungefär 30% av alla par bråkar så pass mycket om pengar att det är ett stort problem och att det är stor risk att det leder till separation. De pratade om att pengar, som ju kan låta som något som är väldigt konkret och praktiskt, siffror man sätter in en kalkyl, men som är kopplat till så otroligt mycket känslor. Det är inte bara siffror utan kan betyda...

Den här helgen har det både hunnits med att gå på Halloween-fest och hängt på idrottsturnering med ena sonen två dagar. Väldigt roligt, men också väldigt intensivt. Och när helgen går mot sitt slut känner man nästan att man skulle behöva lite mer ledigt. Tur att nästa helg blir en ny långhelg! Hade tänkt att jag skulle skriva lite om sparandet i oktober. Det blev ju mycket mer pengar än vad som egentligen är meningen. Pga att det var så mycket pengar på vårt lönekonto... Ångrar nästan det här lite nu, men, men. Det blev iaf 120 000 insatt på Nordnet den gångna månaden. Så kommer det inte att se ut framöver, meningen är ju att vi snart ska sluta spara. Alla de pengarna är inte satta i arbete ännu, men ungefär 80 000 har det handlats för. Vi har fyllt på i XACT Sverige, XACT Norden Högutdelande, NCC, Telia, Svolder, Öresund, Tele 2, Axfood, Creades, Coor, EPR Properties, Enbridge, Bulten, Beier Alma, Ogunsen, JGPI, Nordic Paper, Bilia, Philip Morris, Crown Castle, Cloetta, Nibe, Gladston...

Vi är en familj på 4. Den familjen innehåller 2 tonårssöner, som tränar kanske 6 dagar i veckan. Även föräldrarna tränar många dagar i veckan. Då behöver man äta. Mycket. Men hur mycket tränande tonårssöner kan äta var något av en överraskning. Speciellt den äldsta sonen, för den yngre har vi nog inte nått toppen av hunger ännu. Vad gäller den äldsta får man ibland bara säga stopp, nu räcker det. För annars skulle han kunna äta non-stop. Och äldsta sonens stigande hunger inföll ungefär samtidigt som inflationen stack iväg, och matrpiserna tickade uppåt. Så våra matkostnader har de senaste åren ökat markant. Och så måste det naturligtvis få vara. Äta bör man annars dör man. Och jag är väldigt nöjd över att våra söner ägnar så mycket tid åt träning - det är bra på så många sätt. Så det är ju bara att betala! En sak som man stöter på ibland är åsikten att det är dyrt att ha små bäbisar. Vet inte riktigt om jag håller med om det. Visst kan det vara dyrt, men det är ju mest om föräldrarna k...

Den som är satt i skuld är inte fri, har någon sagt. Det kan man med all säkerhet ha olika uppfattningar om, men jag tänkte skriva lite om hur vi har resonerat. Jag är uppvuxen i en familj där man inte pratade speciellt mycket om ekonomi. Men lite ekonomiskt sunt förnuft har jag fått med mig hemifrån. På nivån att det är bra att skaffa sig en utbildning så att man kan få en hyfsad lön. Man ska inte köpa saker man inte har råd med, utan spara ihop pengar till dem först. Lån är inte bra, men kan vara nödvändigt ibland, och det är ok att ta studielån och bostadslån - allt annat ska man undvika. Sparande har jag inte för mig att vi pratade så mycket om, men några år efter att jag flyttat hemifrån blev jag uppmanad av min mamma att börja pensionsspara, och jag öppnade då ett IPS-konto, där jag började spara lite pengar. Jag har faktiskt hållit mig till dessa råd, och hade inte så mycket högre ekonomiska ambitioner än så. Tänkte att en hyfsat bra lön kan jag fixa, och då kommer jag att få et...

Vill dela med mig av en reflektion. Nu har ju jag precis tagit första steget mot att realisera drömmen om ett friare liv. Det som vi jobbat hårt och målmedvetet för. Och som känns så självklart för oss. Och jag tror att de allra flesta upplever att livet snurrar lite för snabbt och att det är skönt med ledighet. Ändå är jag lite förvånad över reaktionerna jag har mött. När jag har berättat för kollegor att jag ska gå ner i arbetstid har de allra flesta sagt samma sak. Varför? Så lite ifrågasättande. Får verkligen intrycket att jag gör något som de flesta inte förstår. Jag bryter normen här om att man ska jobba mycket och hårt och bara sträva framåt och tänka karriär och utveckling etc etc. Så att jobba mindre går liksom inte att förstå. Hur tänker hon? Och är helt säker på att ingen menar illa här, det är bara att de verkligen inte funderat i de här banorna, som att det här alternativet inte existerar. Jag tänker att det jag gör är det som de allra flesta vill inerst inne, men de är så...

Det där med separat eller gemensam ekonomi, det finns det väldigt olika uppfattnigar om. Och jag har själv ändrat åsikt om det också, under livet. Och jag tycker att det är ett intressant ämne - det handlar dels om ekonomi (som ju uppenbarligen intresserar mig) men också relationer - som jag också tycker är väldigt spännande. Är t ex en trogen lyssnare av Skilsmässopodden ( https://skilsmassopodden.se/ ) som jag tycker är en jättebra podd om relationer och de utmaningar som finns relaterat till det. Enligt åsikter som framförts i den podden så har jag begått två stora misstag - dels är jag gift, och dels har jag gemensam ekonomi med min man. Förstår på något sätt varför man kan ha den åsikten, men håller inte med. Iaf inte vad det gäller mig själv.    När jag pratat med människor i min närhet så får jag intrycket att de flesta har separata ekonomier, och sen måste man naturligtvis dela på gemensamma utgifter etc och ha någon form av överenskommelse kring det. Så hade vi det oc...

Eller det här är ju verkligen inte ett problem på riktigt. Men omställningen från all-in på sparande, till att trappa ner på sparandet, är inte så lätt. Vi har dragit ner sparandet med 10 000 per månad. Och tanken är ju att vi ska börja leva lite annorlunda, unna oss lite mer. Och jag tycker att vi har gjort det, men uppenbarligen inte i någon större utsträckning. För det ansamlas nu en massa pengar på vårt lönekonto (vi har gemensamt konto, det tänker jag att jag ska skriva mer om någon annan gång - hur vår gemensamma ekonomi ser ut och har sett ut). Och alltför mycket pengar på lönekontot känns ju inte bra att ha. Och det var där vår diskussion började igår. Att vi av säkerhetsskäl borde flytta en del pengar till något konto som är säkrare, som inte har kort knutna till sig. Frågan var då var vi skulle flytta pengarna, och hur mycket. Och min man, som verkligen har svårt med det här att sluta spara, var rätt snabb att föreslå att vi skulle föra över pengarna till Nordnet och sätta de...