Separat eller gemensam ekonomi?

Det där med separat eller gemensam ekonomi, det finns det väldigt olika uppfattnigar om. Och jag har själv ändrat åsikt om det också, under livet. Och jag tycker att det är ett intressant ämne - det handlar dels om ekonomi (som ju uppenbarligen intresserar mig) men också relationer - som jag också tycker är väldigt spännande. Är t ex en trogen lyssnare av Skilsmässopodden (https://skilsmassopodden.se/) som jag tycker är en jättebra podd om relationer och de utmaningar som finns relaterat till det. Enligt åsikter som framförts i den podden så har jag begått två stora misstag - dels är jag gift, och dels har jag gemensam ekonomi med min man. Förstår på något sätt varför man kan ha den åsikten, men håller inte med. Iaf inte vad det gäller mig själv.   

När jag pratat med människor i min närhet så får jag intrycket att de flesta har separata ekonomier, och sen måste man naturligtvis dela på gemensamma utgifter etc och ha någon form av överenskommelse kring det. Så hade vi det också ganska länge. Vi hade varsinna konton och delade på utgifter. Lite tjafs kunde det nog bli ibland kring vem som skulle betala när vi var och handlade. Och det var också lite olika vad vi gjorde med de pengar som blev över. Jag tyckte t ex att det var viktigare att lägga pengar på resor, och såg till att vi kom iväg på sådana. Medan min man sparade mer fokuserat. Jag har sedan väldigt länge också varit den som tjänar absolut mest av oss. Kommer inte ihåg exakt när det var, men typ när vi gifte oss (ganska länge sedan...) så kom min man med förslaget att vi skulle slå ihop våra ekonomier. Och gifter man sig delar man ju ändå 50:50 på allt. Jag var skeptsikt först. Tänkte att det fanns en risk att jag som tjänar mer skulle bli förloraren - att mina pengar skulle finansiera min mans intressen. Men sen tänkte jag också, att vad är jag för människa som inte kan dela med mig, till dem som står mig allra närmast? Och mina pengar gick ju bara till familjen iaf. Vi bestämde oss för att prova.

Och jag skulle nog säga att det redan från början var en succé. Vi började med att skapa ett gemensamt lönekonto. Alla pengar in på samma konto, och då delar man ju naturligt på alla utgifter. Det blev mindre diskussioner om vem som skulle betala, allt var ju ändå gemensamt. Och om vi båda hade haft farhågan att gemensam ekonomi skulle leda till mer konsumtion, så blev det precis tvärtom. Kanske lite väl mycket till en början. Det blev liksom ännu svårare för oss båda att unna oss saker - för nu var ju pengarna inte bara ens egna. Och efter hand växte det gemnsamma intresset för sparandet och ekonomi fram. Det har verkligen blivit ett gemensamt intresse, som jag skulle säga har varit extremt bra för vår relation. Vi har det här gemensamma projektet att jobba oss mot ekonomisk frihet. Vilket har gjort att vi diskuterar väldigt mycket ekonomi - vilket jag tror många andra inte gör. Vi diskuterar också vilka mål vi har i livet, och har liksom hittat en gemensam väg. Vi har verkligen blivit ett team, även på detta plan. Så för oss har gemensam ekonomi definitivt varit hur bra som helst. Kanske inte gäller alla. Men säkert fler än oss.