Det där med status och statussymboler

Senaste tiden har jag funderat en del på det där med status och statussymboler. Och hur vi bedömer varandra med hjälp av sånt vi ser, och sorterar in människor i fack. Har kanske upptäckt om mig själv att jag inte är så opåverkad av statussymboler som jag trott.

Över lag skulle jag nog säga att jag är väldigt ointresserad av statussymboler och vad andra tycker och tänker om mig. Jag har alltid gått min egen väg i livet och inte brytt mig speciellt mycket om vad andra gjort eller tyckt och tänkt. Det räcker att jag vet själv vad min "status" är, och jag kan nog nästan tycka att det är lite roligt när människor inte får ihop mig/oss - vi är liksom svårbedömda, faller inte riktigt in i mallen. 

Vi bor i ett helt ok område, men inte det mest fancy heller. Vi har en hyfsat fin bil - men bara EN bil och ingen superlyxig bil. Dessutom cyklar jag mest överallt och skulle helst vara utan bil... Jag tycker om att klä mig fint men är helt ointresserad av märken. Tycker bara att det är onödigt dyrt och att det går att klä sig snyggt i kläder som inte kostar skjortan. Det syns alltså inte på oss att vi har den ekonomiska situation som vi har. Många i min närhet vet att jag är högutbildad och har ett bra jobb. Och de kan nog gissa sig till att jag tjänar mer än många. Men de undrar nog lite vad vi gör med våra pengar. Och det kan de gärna få undra, jag tycker det är lite roligt.

Själv tycker jag att status, snarare än dessa klassiska symboler, är sånt som att man har ett meningsfullt jobb, att man håller sin kropp i form, att man har en bra relation med sina barn, att barnen är snälla och uppför sig väl mot andra människor, och att man själv gör det naturligtvis. Att man fyller sitt liv med saker man gillar och att man tar ansvar för sitt liv och sina handlingar. Det är sånt jag värderar så mycket högre än en märkesklocka.

Och oftast är jag fine med detta, även om mina värderingar inte alltid stämmer överens med andras. Men då befinner jag mig också mest i sammanhang där människor vet iaf lite grand om mig. T ex vad jag jobbar med. Vilket ger mig en viss status, oavsett vad jag har för kläder till exempel. Eller kör för bil. Men nu har jag på sistone börjat vara i ett sammanhang, via ett av mina barn, där ingen vet något mer om mig än att jag är min sons mamma. Och jag bedöms naturligtvis på "vad som syns". Och ganska många i den här lilla världen verkar tycka att klassiska statussymboler är ganska mycket viktigare än vad jag tycker. Det märks till och med på barnen. Och en del av mig tycker nog att det är lite roligt att jag med största sannolikhet blir insorterad i "fel fack". Men en del av mig är också lite störd över det. Och det stör mig att det stör mig...