Ekonomi och relationer
Idag hade passande nog Nyhetsmorgon ett inslag om ekonomi och relationer. En psykolog och en sparkeonom som diskuterade ämnet.
Pengar är en väldigt vanlig orsak till konflikter i relationer. Ungefär 30% av alla par bråkar så pass mycket om pengar att det är ett stort problem och att det är stor risk att det leder till separation.
De pratade om att pengar, som ju kan låta som något som är väldigt konkret och praktiskt, siffror man sätter in en kalkyl, men som är kopplat till så otroligt mycket känslor. Det är inte bara siffror utan kan betyda sånt som tryghet, kontroll, makt, oro och maktlöshet.
Och de känslorna vi har för pengar är väldigt starkt kopplade till vårt ekonomiska arv - de upplevelser och erfarenheter vi har med oss från tidiare i livet färgar hur vi ser på, agerar och kommunicerar kring pengar. Och att det är viktigt att vi pratar med varandra om hur vi ser på pengar och hur vi handskas med pengar. Kanske inte det första man gör i en relation, men många väntar nog alldeles för länge med det. Enligt inslaget så är det ca 40% som inte pratar på allvar om pengar förrän det är dags för äktenskap. Så det är viktigt att man diskuterar det här och allra helst pratar om hur man vill ha det tillsammans när det gäller ekonomi, vad har man för gemensamma drömmar och vad man tillsammans kan göra för att nå dem.
Det kan naturligtvis vara känsligt, och en källa till obalans om man tjänar väldigt olika mycket. Pangar kan ju också vara kopplat till skam. Och det är en statusfråga. Det diskuterades lite kring gemensam eller separat ekonomi, och det är tydligen så att bland par som har gemensam ekonomi så är det mindre bråk om pengar. Och vad vi kanske pratar allra minst om är hur gör vi när vi separerar eller skiljer oss. Och väldigt många förhållanden slutar ändå i separation...
Enligt psykologen så råder hon att komma bort från "mitt och ditt", och istället vara generös för det ökar chansen att förhållandet håller - för pengar är kopplat till välbefinnande, frihet, trygghet och autonomi och att dela så mycket som möjligt, och att ha det så jämlikt som det går - det minskar risken för separation. Man har ökat känslan av vi och samhörighet vilket svetsar ihop istället för att splittra. De avslutade med att rekommendera fler "ekonomiska date nights"!
Jag har skrivit om det förut, att för egen del så är jag helt övertygad om att att vi har pratat så mycket ekonomi, och startat det här gemensamma "ekonomiksa projketet" att jobba mot större ekonomisk frihet har varit otroligt positivt för vår relation. Och har verkligen svetsat oss samman. Hos oss är alla pengar gemensamma och vi har sedan många år tillbaka pratat mycket ekonomi och tillsammans format vårt sätt att se på det. Jag tror att det har underlättat att vi hade en ganska snarlik grundsyn på pengar, men vi har också utvecklat en samsyn och ett förhållningssätt. Det hade nog varit svårt om vi haft väldigt olika syn på ekonomi. Men då tror jag nog att det hade varit svårt att vara ett par överlag.
Jag tror att ekonomi många gånger hamnar i skymundan hos unga. Man kanske är överens om att man vill ha två barn och bo i hus men i övrigt? Är den ena en spara och den andra en slösa? Hur mycket ska ens egna intressen få kosta? Ska jag göra mer oavlönat arbete i hemmet för att jag tjänar mindre osv? Det är lätt att välja en partner baserat på fysisk attraktivitet eller status men det bygger man sällan ett helt gemensamt liv på.
SvaraRaderaHåller med! Det är så mycket annat som styr i början. Och det där med ekonomi kan såklart kännas tråkigt att tänka på, och prata om, då. Men förr eller senare så visar det sig nog ändå spela stor roll för hur bra man kommer att funka tillsammans...
RaderaJag tycker tvärtom mot psykologen. Just för att vi skiljer på mitt och ditt gör att vi är självständiga och starka. Sen har vi, precis som de flesta i vår bekantskapskrets, nån kombination av separat och gemensam ekonomi. Kan det bero på att vi är i väldigt jämställda förhållanden? I både "status", yrke och lön. Vi har äktenskapsförord då vi båda har ärvt tillgångar som varit i släkten i flera generationer. Det gör att vi var och en själva ansvarar för kostnaderna på respektive "arv" samtidigt som vi tillsammans står för kostnaderna för familjen. Och pengarna som "blir över" gör var och en vad den själv vill med. Vilket lika gärna kan bli att köpa fonder på eget konto som att bjuda partnern (eller hela familjen) på någon speciell resa eller upplevelse.
SvaraRaderaMen det gör att vi absolut inte bråkar om pengar. Jag behöver inte sura för att min partner gör något som jag tycker är onödigt för "våra" pengar. Jag kan göra vad jag vill med "mina" pengar.
I slutändan så är det ändå våra barn som ärver oss. Som enskild egendom. För att de också ska kunna vara självständiga.
Spargrisen
Hej Spargrsien! Och tack för att du delar hur ni gör med ekonomin! Och bra att det funkar för er. Lite fascinerande hur olika man kan lösa det, och ändå få det att fungera. Och att det fungerar är det naturligtvis det viktigaste (inte hur) - för för väldigt många är ju ekonomi ändå en källa till konflikter...
RaderaGrunden till att det funkar är nog att vi från början har samma inställning till livet och ekonomi i allmänhet. Ingen av oss har varit en festprisse som måste "ut" varje helg. "Ut" för vår del betyder utomhus i naturen (vilket kan kosta hur mycket som helst för den som gillar prylar). Jag tror det svåra är om man är väldigt olika, oavsett om det gäller intresse för musik, sport eller tex barnuppfostran.
RaderaSpargrisen