Jobba mindre - hur går det?

Nu avslutar jag snart min fjärde långhelg, sedan jag gick ner i arbtestid i oktober. Dags att reflektera lite. Hur går det för mig? Jo, det går faktiskt alldeles utmärkt. Jag är så otroligt nöjd att jag tog det här beslutet. Nog ett av de bästa jag tagit i mitt liv. Och det känns som att jag börjar landa lite i det nu. Det är som att både kropp och hjärna fattar att det här är det nya normala i mitt liv. När en långhleg är över så vet jag att det snart kommer en ny. Att gå ner 20% i arbtestid märks verkligen på ökningen av fritid. 

Och vad gör jag då med min nya fritid? Tja ibland är det mest bara skönt att få en ledig fredag, innan det är dags för vanlig helg och jag hänger med framför allt ena sonen på hans tävlingar. Men då har jag liksom ork för det. Och jag kan vara 100% närvaranade i det vi gör utan att känna mig stressad eller utmattad. Och efter helgen kommer en ledig måndag. Då det finns tid för lite återhämtning igen. Och att göra de saker här hemma som behöver göras. Sen finns det helger som denna, då jag inte har haft några åtaganden alls, utan jag har mest bara tagit det lugnt, försökt återhämta mig från en långdragen förkylning, städat och adventspyntat här hemma. Känner mig liksom helt i fas, när det är dags för en ny arbetsvecka. Och idag vågade jag mig iväg till gymmet för det första träningspasset på vad som känns som en evighet. Träning är något jag prioriterar högt på min lediga tid. Så skönt att kunna gå till gymmet när det är väldigt lugnt där - och att ta mig tid för dusch och bastu efteråt. Lite spakänsla nästan. Jag njuter också av att slippa ställa klockan, och av att kunna äta lång frukost. Bara göra det jag känner för.

En bonuseffekt som jag inte hade räknat med är att jag känner att jag fått lite mer distans till jobbet. Jag har nog en tendens att låta jobbet ta lite för stor plats i mitt liv. Det har väldigt hög prio. Och det var inte något jag trodde kunde förändras av att jobba mindre. Kanske till och med att det skulle finnas en viss stress av att vara borta när alla kollegor jobbar. Men jag känner mig inte stressad. Visst kanske jag ibland blir tvungen att vara mer effektiv än vanligt för att få gjort vad jag vill under en jobbvecka. Men det är som att det skapats mer distans till jobbet, och jag bryr mig inte lika mycket längre, vilket i mitt fall är nyttigt. 

Hur går det för herr FIRA då? Tja, inte så jättebra. Han har inte gått ner i arbetstid ännu. Det enda lilla steg han tagit är att han nu nämnt för sin chef att han har sådana tankar. Men i realtiteten har han faktiskt börjat jobba mer. Han har tankar på att kunna gå ner i arbetstid och att då jobba med något helt annat, i egen regi. Så just nu håller han på och provar sig fram lite. Men det innebär att han nu både har sitt vanliga heltidsjobb, och att han gör en del egna jobb vid sidan om. Så nej - hittills går det åt helt fel håll för honom, men det rättar förhoppningsvis till sig snart! Så att vi får bättre balans här hemma!