Fru FIRA

Lite dåligt med uppdateringar här, livet snurrar på. Veckorna fylls av jobb och träning, en del festligheter och ganska mycket helgtid på tävlingar i olika idrottshallar med en av sönerna. Imorgon är det dags igen. På hemmaplan så inte så långt att åka iaf. Idag är det ledig fredag, passade utmärkt då det var aw på jobbet igår. Det är också sista februari och dags att sammanställa utdelningarna för en av årets tråkigaste utdelningsmånader. Utdelningarna landade på blygsamma 7700 kr, vilket i stort sett är samma summa som i februari 2024. Men nu lämnar vi den lite magra utdelningsperioden i början av året, och roligare månader väntar! I ackumulerade utdelningar är vi nu uppe i 974 695 kr, och milstolpen en miljon i utdelningar börjar verkligen närma sig. Och varende utdelningskrona är satt i arbete för att fortsätta generera ännu mera utdelningar. Nyss var det lön, och i och med denna lön kan vi nu njuta av den första månaden där ingenting av lönerna sparas. Vi har sänkt vårt sparande l...

Nytt år och dags att titta tillbaka på året som gått.  Brukar alltid notera portföljvärdet på årets sista dag. Och förra året slutade det på 5 825 432 kr. Lite ner från toppen, när vi ju faktiskt var över målet på 6 miljoner. December var en rätt sur börsmånad för oss. Tror att det ändå slutade på + ca 13.5% i värdeutveckling, vilket väl ändå får anses som bra - och typ 10 procentenheter högre än OMXS30. Och portföljen upp nästan 1,1 miljon under det senaste året inklusive nyspar. Så det tickar ju på uppåt om man ser det över tid. Och på inte alltför många år har vi byggt upp en liten förmögenhet. Ibland får man också stanna upp och vara lite stolt över vad man åstadkommit, istället för att bara fokusera på vad som kunde varit bättre.  I december fick vi 11 110 kr i utdelningar, vilket faktiskt var några tusen mindre än året innan. Totalt 2024 fick vi 262 135 kr i utdelningar, en ökning med ca 19 000 jämfört med 2023 (en liten besvikelse...). Och slår man ut det per månad...

Senaste tiden har jag funderat en del på det där med status och statussymboler. Och hur vi bedömer varandra med hjälp av sånt vi ser, och sorterar in människor i fack. Har kanske upptäckt om mig själv att jag inte är så opåverkad av statussymboler som jag trott. Över lag skulle jag nog säga att jag är väldigt ointresserad av statussymboler och vad andra tycker och tänker om mig. Jag har alltid gått min egen väg i livet och inte brytt mig speciellt mycket om vad andra gjort eller tyckt och tänkt. Det räcker att jag vet själv vad min "status" är, och jag kan nog nästan tycka att det är lite roligt när människor inte får ihop mig/oss - vi är liksom svårbedömda, faller inte riktigt in i mallen.  Vi bor i ett helt ok område, men inte det mest fancy heller. Vi har en hyfsat fin bil - men bara EN bil och ingen superlyxig bil. Dessutom cyklar jag mest överallt och skulle helst vara utan bil... Jag tycker om att klä mig fint men är helt ointresserad av märken. Tycker bara att det är o...

Vi är en familj på 4. Den familjen innehåller 2 tonårssöner, som tränar kanske 6 dagar i veckan. Även föräldrarna tränar många dagar i veckan. Då behöver man äta. Mycket. Men hur mycket tränande tonårssöner kan äta var något av en överraskning. Speciellt den äldsta sonen, för den yngre har vi nog inte nått toppen av hunger ännu. Vad gäller den äldsta får man ibland bara säga stopp, nu räcker det. För annars skulle han kunna äta non-stop. Och äldsta sonens stigande hunger inföll ungefär samtidigt som inflationen stack iväg, och matrpiserna tickade uppåt. Så våra matkostnader har de senaste åren ökat markant. Och så måste det naturligtvis få vara. Äta bör man annars dör man. Och jag är väldigt nöjd över att våra söner ägnar så mycket tid åt träning - det är bra på så många sätt. Så det är ju bara att betala! En sak som man stöter på ibland är åsikten att det är dyrt att ha små bäbisar. Vet inte riktigt om jag håller med om det. Visst kan det vara dyrt, men det är ju mest om föräldrarna k...

Den som är satt i skuld är inte fri, har någon sagt. Det kan man med all säkerhet ha olika uppfattningar om, men jag tänkte skriva lite om hur vi har resonerat. Jag är uppvuxen i en familj där man inte pratade speciellt mycket om ekonomi. Men lite ekonomiskt sunt förnuft har jag fått med mig hemifrån. På nivån att det är bra att skaffa sig en utbildning så att man kan få en hyfsad lön. Man ska inte köpa saker man inte har råd med, utan spara ihop pengar till dem först. Lån är inte bra, men kan vara nödvändigt ibland, och det är ok att ta studielån och bostadslån - allt annat ska man undvika. Sparande har jag inte för mig att vi pratade så mycket om, men några år efter att jag flyttat hemifrån blev jag uppmanad av min mamma att börja pensionsspara, och jag öppnade då ett IPS-konto, där jag började spara lite pengar. Jag har faktiskt hållit mig till dessa råd, och hade inte så mycket högre ekonomiska ambitioner än så. Tänkte att en hyfsat bra lön kan jag fixa, och då kommer jag att få et...

Alltså vår sparresa har verkligen varit inspirerad av FIRE - Financial Independance Retire Early. Rörelsen där en period av stort sparande och investeringar gör att man bygger upp ett kapital som möjliggör att man kan sluta jobba tidigare än normal pensionsålder och leva på avkastningen av kapitalet. Och samtitidgt som man fokuserar på att skaffa sig en passiv inkomst från kapital så fokuserar man också på vilka omkostnader man har - för ju lägre omkostnader desto mindre kapital behöver man bygga upp för att täcka kostnaderna, utan en inkomst från ett vanligt jobb. Och vi har jobbat både med att skapa den passiva inkomsten, men vi har också jobbat med utgifterna. Och även om vi aldrig varit några personer som har varit slösaktiga på något sätt, så har vi ändå börjat tänka lite annorlunda. Vi är tydliga med våra prioriteringar, och lägger pengar på det som vi definierat som viktigt. Men vi väljer bort en massa andra saker - och ofta sånt som de flesta lägger mycket pengar på - och det k...

Vill dela med mig av en reflektion. Nu har ju jag precis tagit första steget mot att realisera drömmen om ett friare liv. Det som vi jobbat hårt och målmedvetet för. Och som känns så självklart för oss. Och jag tror att de allra flesta upplever att livet snurrar lite för snabbt och att det är skönt med ledighet. Ändå är jag lite förvånad över reaktionerna jag har mött. När jag har berättat för kollegor att jag ska gå ner i arbetstid har de allra flesta sagt samma sak. Varför? Så lite ifrågasättande. Får verkligen intrycket att jag gör något som de flesta inte förstår. Jag bryter normen här om att man ska jobba mycket och hårt och bara sträva framåt och tänka karriär och utveckling etc etc. Så att jobba mindre går liksom inte att förstå. Hur tänker hon? Och är helt säker på att ingen menar illa här, det är bara att de verkligen inte funderat i de här banorna, som att det här alternativet inte existerar. Jag tänker att det jag gör är det som de allra flesta vill inerst inne, men de är så...